ENERGIBALANS FÖR KROPPENS SJÄLVLÄKANDE
YIN OCH YANG I MATEN
Den makrobiotiska förståelsen av kosten ser till matens energi, om den är yang -värmande, sammandragande och uppiggande eller yin – kylande, expanderande
och avslappnande. Den här dimensionen av kosten går bortom vetenskapliga bevis och bekräftas av personliga erfarenheter. Den ger unika möjligheter till läkande eftersom den omfattar mer än det vanliga biokemiska perspektivet med vitaminer, mineraler, kolhydrater, fett och protein.
Självläkande väg
I en tid av explosivt ökande medicinska kostnader och krympande resurser har det blivit uppenbart att dagarna med endast konventionell skolmedicin och dess ensidiga medicinska behandling är räknade. Den kraftiga ökningen av fetma,
diabetes, cancer, Alzheimer och andra degenerativa hälsoproblem kommer förr eller senare att tvinga samhället att titta närmare på hälsosam kost som ett kraftfullt förebyggande och självläkande medel. Dr. Werner Kübler, professor i både medicin och näringsvetenskap i Tyskland, hävdade en gång att det inte kommer att bli någon verkligt bra medicinsk behandling förrän läkarna arbetar tillsammans med näringsterapeuter.
Tyvärr grundar inte alla kostrådgivare sina råd på aktuell information. Så kallade
experter på kost och hälsa uttrycker även motstridiga åsikter. Således kan deras rekommendationer lätt förvirra dem som försöker förstå det komplexa ämnet näringslära. Det är människan själv, inte hälsospecialister, vare sig läkare eller kostrådgivare som avgör hur man mår. En viktig del av den makrobiotiska vägen
gäller att ta ansvar för det egna livet och den egna hälsan.
Personlig anpassning
På den makrobiotiska vägen strävar man efter en förbättrad intuitiv känsla för sina egna personliga behov snarare än att bara rikta sig efter en viss kosthållning.
Man behöver undvika socker, härdat fett och andra starkt raffinerade livsmedel
med alla dess skadliga effekter. Detta motverkar dagens tendens till mer skräpmat och snabbmat. Dessa produkter från livsmedelsindustrin och snabbmatsrestauranger är idag så vanliga att de har blivit en viktig orsak till den kraftiga ökningen av fetma och degenerativa sjukdomar. Makrobiotiken var redan
tidigt på 1900-talet inne på tanken att utvecklingen till allt mer raffinerad mat
var en grundläggande orsak till sjukdomar.
Egen kompass
Många kosthållningar kan klart definieras men inte den makrobiotiska. Här finns
snarare en riktlinje som fungerar som ”kompass”. Individuella behov varierar på grund av många faktorer som genetisk bakgrund, hälsotillstånd, ålder, kön, arbete, aktiviteter och till och med vädret. Därför finns det knappast ett enda riktigt sätt att äta för alla. Att hitta den rätta balansen i maten kräver både finkänslig intuition
med energitendenserna utvidgning (yin) och sammandragning (yang) och en
analytisk intellektuell förståelse för kroppens biokemi.
Enligt makrobiotiken borde maten (så mycket som möjligt) komma från det område där man bor, för att ge en optimal energibalans mellan yin och yang. Tanken att
allmänt välja maten från närliggande områden stämmer nog, men det blir ett snävt urval om man följer detta dogmatiskt. I så fall skulle bara de som bor i tropikerna ha fördelen av kokosfettet som stärker allas hälsa med den gynnsamma laurinsyran.
Den makrobiotiska tanken är just att mat med tropiskt ursprung har en nedkylande
yin-effekt på kroppen och passar inte i ett kallt klimat. Det stämmer nog för kokosnöten själv, men kokosfett värmer kroppen (yang).
”Polarna” yin och yang
Den energimässiga aspekten av kosten handlar om en annan förståelse av
polarna yin och yang än Traditionell Kinesisk Medicin (TCM).
Med olika synvinklar är båda systemen värdefulla som en förklaring till livets motsatta energier och båda systemen har sin egen logik.
Makrobiotiken visar bättre än TCM hur man ska äta hälsosamt och till vardags fungerar makrobiotikens förklaring bra.
Man kan i alla fall sätta ihop en måltid för optimal hälsa och harmoni utan en grundlig förståelse av yin och yang.
Från början behöver man inte tänka så mycket på yin och yang eftersom den allmänna riktlinjen visar vägen mot balanserade måltider.
Tänkandet med yin-yang gäller polariteten mellan två motsatta energitendenser. Yin motsvarar den utåtriktade tendensen (utvidgning) medan yang motsvarar tendensen (att dra ihop sig).
Sol, värme, dag och sommar uttrycker yang, medan måne, kyla, natt och vinter
återspeglar yin. Det eviga spelet mellan yin och yang utgörden fysiska världen.
När det gäller maten, finns olika grader av yin och yang i alla livsmedel. Animalisk mat ger mer värme och är mer yang medan grönsaker och annan mat från växtriket är i förhållandet mer yin. Det finns också finare skillnader. Kött är kompakt och därmed starkt yang medan fisk har en lättare konsistens och är mindre intensivt yang. Hel säd är också kompakt (yang) från början men eftersom det är mat från växtriket som kokas i vatten, expanderar det (yin) och blir därmed balanserat. Grönsaker är jämförelsevis vattniga och är mer yin. Råa grönsaker är ännu mer yin än tillagade grönsaker eftersom värmebehandlingen har en yangeffekt.
Genom att skapa energibalans i en måltid gynnar man hälsan och harmoni.
Sunt förnuft
Egentligen kommer man långt med sunt förnuft. På sommaren (yang) behöver man lätt kylande sallader och frukt (yin) för att behålla balansen.
Extremt yin som glass, iskalla sockrade drycker och apelsinjuice kyler starkt ner kroppen och försvagar den speciellt på vintern. Då är det bra med den värmande effekten av soppor, stuvningar och animalisk föda. Den som lider av kalla händer och fötter behöver betydligt mer yang-värme än en kvinna i övergångsåldern som har vallningar. Hon kan i stället göra sig av med sitt överskott av värme genom att äta lätt kylande mat. Livet i tropikerna kräver mycket mer kylande mat och dryck
än livet i den kalla norden. Detta gör nordborna speciellt känsliga för extremt yin och de får lättare yin-betonade sjukdomar som till exempel förkylning och influensa. Då behövs värme från yang-mat och till exempel en kamin.
Lust = hälsa
Sexualitet grundar sig på yin-yang samspelet. Mannens yang-energi drar honom till
kvinnans yin-energi för att skapa balans. Sexualiteten gör att deras yin och yang blandas harmoniskt.
En tillfällig jämvikt uppstår med det välkända lugnet efter en lyckad samvaro. Efteråt laddas mannens yang och kvinnans yin upp igen, så att attraktionen fortsätter. Om mannens yang försvagas av stark yin som sötsaker, kaffe och alkohol, kan det påverka hans potens.
Hos kvinnan är det mer komplicerat. Om hon äter för mycket yang-mat, som
animaliskt protein, avtar hennes attraktion till mannens yang på grund av att hennes kvinnliga yin försvagas. Om hon däremot äter för mycket yin-mat, som choklad och glass, kan den sexuella elden slockna.
Enligt makrobiotiken är lust på sex ett viktigt tecken på en stark livskraft.
Råris och säd nyttiga kolhydrater
Makrobiotiken erbjuder en guldgruva av visdom genom sin förståelse om energi
och helhetssyn på kosten. Råris och hel säd är hälsosamt som basföda, om det inte går till överdrift med dessa kolhydrater. Man behöver pröva sig fram också till den riktiga balansen mellan kolhydrater, fett och protein, utöver balansen mellan
yin och yang. Många människor mår bra av att undvika glutenrika sädeslag,
speciellt vete. Det kan orsaka matsmältningsproblem, allergiska reaktioner och andra hälsoproblem. Även råg och dinkel kan orsaka problem om man är känslig mot gluten. Annars är dinkel en bra ersättning för vete i bröd och pasta. Råg passar bäst till det nyttiga surdegsbrödet. Naturlig surdeg bryter ner fytinsyran och gör brödet lättare för kroppen att smälta. Att grodda dessa sädesslag gör att gluten
och fytinsyran bryts ner som också underlättar matsmältningen.
Friskare utan mjölk
Det tar tid att förändra gamla vanor och för vissa tar det längre tid än för andra. Steg för steg kan de flesta människor klara den grundläggande övergången till hälsosam kost på ett par veckor.
Potatis, raffinerat vitt bröd och socker får stå tillbaka för råris, ekologiskt surdegsbröd av råg och det hälsosamma sötningsmedlet rismalt.
Det kan ta längre tid att utveckla känslan för balansen mellan yin och yang i den dagliga maten. Många har svårt att avstå från mjölkmat men belöningen är stor för dem som väljer bort den.
Det är vanligt att människor undrar vad som finns kvar att äta när så många av deras favoriter utesluts. Med detta synsätt upptäcker man nya maträtter och lär sig nya recept. Kokosmjölk eller havremjölk på gröten kan ersätta den vanliga komjölken och kokosfett kan ersätta smör. Ekologiskt smör är den enda mjölkprodukten som är tänkbar ien hälsosam kosthållning. Det består huvudsakligen av fett. De verkliga skurkarna i mjölken är mjölksockret (laktos) och mjölkproteinet (kasein), inte mjölkfettet som de flesta tror.
Vassle (en biprodukt av osttillverkning) utgör ofta huvuddelen av proteinpulver och belastar hälsan samtidigt som det marknadsförs som en hälsoprodukt.
Pastöriserad mjölk, yoghurt, ost, fil och keso dominerar den dagliga kosten, speciellt hos nordborna. Mjölkmat ökar risken för hjärt-och kärlsjukdomar samt stroke, men det verkar inte dämpa lusten på den. Mjölkprodukter stör lymfflödet och bidrar till många sjukdomar.
Få läkare förstår risken med mjölk som de felaktigt anser vara en bra kalciumkälla.
Det finns inget bevis för påståendet att mjölk förebygger benskörhet.
Det stämmer inte heller att yoghurt från mejeriet gör mycket för tarmbakteriekulturen.
Ekologisk ost av får- eller getmjölk är ett hälsosammare alternativ som lättare smälts än vanlig ost på komjölk. Den som vill använda mat som medicin bör helst undvika allt mjölkprotein. Det gäller i synnerhet dem som har allergier, astma eller störningar i immunförsvaret.
Mjölk tar upp radioaktivit et snabbare än all annan mat. Utsläppet från kärnkraftverken i Fukushima förorenar även Europa och ger oss anledning att undvika mjölkprodukter från alla djur.
Beroendeskapande gifter
Koffeinet i kaffe, svart- och grönt te skadar hälsan och börundvikas. Huvudvärk och andra starka abstinensbesvär visar vilket kraftfullt beroende koffein skapar.
80 procent av industriländernas befolkningär beroende av dessa gifter. Ekologiskt grönt te är en bra tillfällig ersättning som innehåller tillräckligt med koffein för att tillfredställa behovet tills kroppen blir fri från beroendet.
Efter några dagar kan man gå över till ett neutralt te somkvistte (kukicha). Det görs på tebuskens koffeinfattiga grenar.
Det allra bästa för hälsan är renat vatten eller rent källvatten.
Gifter rensas ut
Makrobiotisk kost kan kraftfullt stimulera kroppens utrensning som under övergången kan ge en del människor tillfälliga utrensningssymptom. Det
kan orsaka tillfälliga obehag när kroppen försöker göra sig av med lagrade gifter och gamla slaggprodukter. Det beror på flaskhalseffekten när utrensningsförmågan
inte orkar avgifta så snabbt som gifterna bryts ner.
Under några dagar kan man till exempel uppleva trötthet, huvudvärk, hudutslag, kraftiga slemutsöndringar, matsmältningsproblem eller smärta i njurarna.
Kvinnor kan ibland få störningar i menscykeln.
Sådana reaktioner upplever man även vid fasta och visar klart att hälsosam mat
sätter igång kroppens självläkande.
FRÅN TEORI TILL PRAKTIK
Med den teoretiska bakgrunden behövs sedan praktiska kunskaper om maten och
tillagningen för att man verkligen ska kunna uppleva makrobiotiken. Här följer en
presentation av de vanligaste livsmedlen i den makrobiotiska kosten. Man börjar med allmänna råd och sedan går in på detaljer.
Råris och hel säd till alla måltider
Ekologisk oraffinerat råris eller hel säd bör ingå i varje mål. På grund av kaliumhalten är hel säd basbildande, inte syrabildande. Detta går emot den vanliga uppfattningen. Förutom de vanligaste sädesslagen havre, råg och korn finns hirs, quinoa och amarant. Vete är allmänt svårsmält och bör undvikas i början.
Bovete ingår men är egentligen inte ett sädesslag, men ger bra värme när det är kallt och stärker njurarna. Korn stärker levern enligt österländsk näringslära, men smakar inte mycket. Korn kan kokas med råris för att få mer smak. Krossad majs eller polenta äts vanligen som gröt eller i majsbröd, men liksom vetet kan vara ett problem för dem som lider av allergier.
Blötläggning avsädesslagen gör dessa mer lättsmälta. Man lägger säden i blöt i helst ett dygn i rikligt med vatten samt med lite vätska från syrade grönsaker, vinäger eller citronsaft. Det behövs i alla fall minst åtta timmar för att ta bort fytinsyran i säden som blockerar upptaget av mineraler. Mindre sädeskorn som hirs och quinoa behöver bara 5-6 timmars blötläggning före kokningen. Bovete behöver inte blötläggas för att vara lättsmält, det räcker med en snabb sköljning i uppkokt vatten. En större eller mindre portion råris eller hel säd räcker för att ge måltiden balans.
Grönt ger många näringsämnen
Grönsaker är också viktiga med sina många näringsämnen och basbildande ämnen. Gröna bladgrönsaker ger maten en lätt yin-energi. De kan ätas råa, syrade, ångkokade eller i soppa.
Rotsaker och pumpa ger tyngre värmande yang när de steks eller bakas. De passar också till soppa.
Tunt skivad maskrosrot som steks med lök ger särskilt stark yang-kraft. Surkål, syrad gurka eller andra enzymrika syrade grönsaker äts dagligen. Deras yin-sura friskhet rundar av en måltid bra och minskar behovet av yin-efterrätt.
Mycket grönsaker behövs och det gäller att betona yin- eller yang-grönsaker
som passar för årstiden.
Det är bra till exempel med mycket gröna (blad) grönsaker när de skördas på sommaren och tidigt på hösten.
I allmänhet passar sallader och ångkokta grönsaker mer på sommaren och stuvningar mer på vintern.
Rot saker och pumpa kan lagras längeunder denna tid. Brist på yin-grönsaker kan leda till begär efter starkt yin som sötsaker.
Nattskatteväxter har starkt yin-energi och bör undvikas. Till dessa räknas potatis, tomater, paprika, aubergine och chili. Även tobak tillhör nattskatteväxterna och nikotin är nära besläktat med solanin, ett gift som finns i potatis och tomater.
Det kan vara svårt att avstå från potatis och tomater, men efter några dagars abstinens brukar det gå utan vidare. Spenat och mangold innehåller mycket
oxalsyra som omvandlas till oxalat när den låser sig med mineralämnen som kalcium och gör mineralerna otillgängliga för kroppens behov. De lagras
i njurarna och andra ställen som sten eller stenbitar.
Hälsosamma proteinkällor
Baljväxter som bönor (aduki/azuki, svarta och vita och blackeye), kikärter och linser
innehåller gott om protein och ger ett bra alternativ till animaliskt protein. Bönor innehåller också en hel del kolhydrater som gör att man kanske inte blir lika mätt som med animaliskt protein i en måltid.
Baljväxter ska blötläggas i ett dygn i varmt (40 C) vatten med fyra gånger mer vatten, sedan sköljs de och kokas i nytt vatten. Skummet som bildas när de kokar upp tas bort. Sedan tillsätts alger (helst kombu/kelp) som kokas med bönorna. Locket ska vara på glänt tills de blir mjuka.
Baljväxter passar bra i soppa och gör den mycket matigare. Om de orsakar gaser och uppblåst mage, behöver man tänka på rätt tillagning. Bönor som först har groddats och sedan kokats är ännu lättare att smälta. Allmänt är baljväxter mer lättsmälta vid frukost eller lunch än till kvällen.
Hälsosamt animaliskt protein omfattar fisk, ekologiska ägg, fågel och även lite
kött om man vill. Kycklingsoppa ingår i mattraditionen över hela världen för att få värme och styrka, särskilt i samband med sjukdom eller svaghet.
Ekologiskt kött som lamm, nöt och vilt är hälsosamt protein för en del människor men svårsmält för andra. Köttet är kraftigt yang och det krävs mycket grönsaker, sallader och naturligt syrade grönsaker för att balansera dess tyngd.
Det finns tillräckligt med proteinkällor utan kött.
Att äta protein till varje måltid, vare sig det är baljväxter eller animaliskt, ger en större mättnad. Protein bidrar tillsammans med fett till ett stabilt blodsocker efter en måltid och förhindrar sug efter sötsaker.
Med egen erfarenhet lär man sig vad som är lagom. För mycket protein belastar njurarna och leder till försurning, medan för lite protein gör det svårt med förnyelse och tillväxt av cellerna.
En svaghet i vegankosthållning är sojabaserat protein som tofu och sojamjölk.
Det krävs fermentering av sojaprodukter för att bryta ner dess fytinsyra som blockerar upptaget av nödvändiga mineralämnen som magnesium och zink.
Sojakryddorna miso, tamari och shoyu tillverkas med en lång fermenteringsprocess. Detta förstör också en enzymhämmare som stör proteinspjälkning till aminosyror. Fytoöstrogenerna i soja bryts inte ner av fermenteringen och försvagar sköldkörtelns funktion och stör dessutom hormonbalansen.
Tempeh är en sojaprodukt som har fermenterats under ett dygn. Det är bäst att inte äta tempeh ofta på grund av fytoöstrogenhalten. Den har en ovanlig lukt och en smak som inte alla tycker om. Tempeh smakar bäst marinerad i tamari, ingefära
och vitlök och sedan stekt i kokosfett.
Man mår bäst av att inkludera både baljväxter och animaliskt protein.
Ekologiska ägg erbjuder vegetarianer ett animaliskt alternativ till kött.
Dagens kunskap bekräftar att kroppen behöver kolesterol och i motsats till den allmänna uppfattningen är ägg faktiskt hälsosam mat. Äggen innehåller lika mycket mättat fett och enkelomättat fett (som också finns i olivolja).
Kända och nya kryddor
Som krydda finns i det makrobiotiska köket naturligt tillverkad tamari och shoyu (sojasåser). Tamari innehåller bara sojabönor och har en ganska fyllig smak jämfört med den mildare shoyu som är gjord av sojabönor och vete.
Miso (sojapasta) har många användningar och ingår bland annat i misosoppa, en makrobiotisk klassiker.
Det finns andra möjligheter med dessa populära smaksättare, exempelvis i
grönsaksrätter och till bönor.
Makrobiotisk matlagning har en annan unik krydda som heter umeboshi, en inlagd aprikos (vanligen kallad plommon) med en fin blandning av sur och salt smak. Umeboshi gynnar matsmältningen och motverkar till en del extremt yin som sötsaker och alkohol.
Även vanliga kryddor som vitlök, pepparrot, senap, ingefära och citron används flitigt i det makrobiotiska köket. Trädgårdsörter som exempelvis dill, basilika och timjan kompletterar dessa kryddor.
Alla älskar smaken av gomasio, en mald blandning av rostade sesamfrön och havssalt som strös över maten vid bordet. Förhållandet mellan sesamfrön
och havssalt varierar, men en blandning av en del salt med tjugo delar sesamfrön passar de flesta. Gomasio säljs i hälsokostaffärer men smakar mycket bättre när den är färskmald. För det behövs en suribachi, en japansk mortel.
Tekka är en krydda med en intensiv smak. Den innehåller torkad miso med lite ingefära och passar bra till råris, grönsaker och i soppor. Det räcker med en knivsudd för att få smaken. Tekka har en stark yang-effekt som motverkar extremt yin.
Havsalger – naturens mineraltillskott
Havsgrönsaker (alger) är väl värda att titta närmare på. De kan verka exotiska och främmande i vår matkultur, men Europas kustbefolkningar samt vikingarna har ätit dessa mineralrika havsväxter i århundraden.
Alger behövs särskilt på grund av dagens utbredda mineralbrist. Mineralinnehållet i våra matvaror har sjunkit och samtidigt förbrukar immunförsvaret mineralförrådet allt mer för att ta bort miljögifter som vi dagligen utsätts för.
Förutom makrobiotiken har få människor insett algernas stora betydelse för hälsan. De fungerar som ett naturligt mineraltillskott som lätt tas upp i kroppen.
Många har brist på några eller flera av de viktigaste mineralerna som magnesium,
kalcium, selen och zink. Det orsakar störningar i exempelvis immunförsvaret och nervsystemet.
Bara små mängder havsalger behövs för att få ett brett spektrum av mineraler och spårelement. Algernas rika mineralinnehåll ger också välbehövligt basiska ämnen som buffert mot dagens utbredda försurning. Ingen mat är så basisk som havsalger.
Havsalger hjälper också mot störningar i sköldkörtelfunktionen, ett annat vanligt problem. Delvis beror detta på brist på mineralämnen som jod och selen, delvis på den förödande effekten av miljögifter och mineralfattig mat.
Inget livsmedel innehåller så mycket jod som havsalger. De behövs mer än något annat näringsämne för att hålla sköldkörteln i gång. Japan och Korea konsumerar alger som basmat och har mycket mindre sköldkörtelproblem än i väst.
Den som har en överaktiv sköldkörtel behöver vara försiktig med alger och börja långsamt. Algerna utgör bara en liten del av makrobiotisk kost (det räcker med några matskedar dagligen) men de har en stor inverkan på hälsan.
Alger har mindre smak om man tillsätter starka kryddor som senap, pepparrot,
ingefära och vitlök som smakförstärkare. De kan även användas i soppor, grytor
och bönrätter för att täcka smaken.
Kombu i bönor, wakame eller dulse i soppa och nori till sushi passar bra att börja
med.På grund av förorenade hav finns en del oro för miljöbelastningen i alger, men föroreningen ligger i höjd med det som finns i grönsaker som växer på land.
Det är klart att växter påverkas av föroreningar både på land och i havet.
Dammsuger gifter
Havsalger har en stor för del framför landväxter, nämligen deras innehåll av natriumalginat som binder till sig giftiga tungmetaller och även radioaktiva ämnen.
Natriumalginat håller gifterna fast under matsmältningsprocessen och för dem ut ur kroppen. Algerna fungerar även som en dammsugare för sådana ämnen som redan finns i matsmältningssafterna och kommer i kontakt med natriumalginatet.
Fukushima har nyligen gjort ämnet radioaktiv belastning aktuellt igen efter att
80-talets Tjernobylkatastrof hade försvunnit allt mer i minnet. Cesium och andra radioaktiva ämnen faller fortfarande ner på Europa och vi behöver nu den skyddande fördelen av algerna. Kombu/kelp innehåller en hel del jod som skyddar i synnerhet mot upptaget av radioaktivt jod-131. Denna farliga form av jod hamnar i sköldkörteln om inte det finns tillräckligt med riktigt jod.
Förebyggande fettsyra
Näringsexperterna menar att fisk med den numera berömda fettsyran omega 3 stärker hälsan. Denna fiskolja förebygger flera sjukdomar som inflammation, cancer och Alzheimer, men den kan innehålla höga halter av miljögifter, i synnerhet det farliga kvicksilvret. Gifterna lagras mest i stora fiskar som tonfisk. Dessutom är några fiskarter som torsk utrotningshotade. Krillolja är ett vettigt alternativ med hänsyn till miljöbelastning och utrotningsfara. Fiskleverolja passar bra under vinterhalvåret med vitamin A och D utöver omega 3. Ekologiskt odlad lax innehåller något omega 3 och finns att köpa fryst. Sardiner på burk innehåller den också och har allmänt en låg miljöbelastning, men själva burken innehåller det giftiga
bisfenol A (BPA). Därför bör burkfisk inte ätas för ofta.
Rika oljekällor
Frön och nötter innehåller också värdefulla näringsämnen som fett, protein och
E-vitamin. Sesam-, pumpa- och solrosfrön kompletterar kolhydraterna i säd och grönsaker med fett och protein. Det gäller även mandlar, hasselnötter och valnötter.
Frön och nötter innehåller enzymhämmare som blockerar enzymerna från bukspottkörteln. De tas bort av blötläggning i vatten med ett par teskedar salt över natten. De torkas sen i ugnen på låg värme (70 –80 grader) i 2-3 timmar eller tills de är torra och inte kan mögla.
Måttligt med frukt
Alla vet att frukt innehåller många näringsämnen, men fruktens betydelse för hälsan är överskattad. Det finns också mycket socker och i synnerhet fruktsocker, det skadligaste sockret av alla. Frukt bör ätas i måttliga mängder eller ibland vid sjukdom uteslutas helt. Matsmältningen störs avatt äta frukt tillsammans med
säd eller grönsaker som till exempel efterätt. Det kan lätt uppstå jäsning och gaser i magen. Frukt är bättre mellan måltiderna, antingen för sig eller tillsammans med mandlar och nötter. På grund av fruktens yin-kylande effekt är den bäst uppvärmd
eller torkad, vilket minskar yin-effekten. Rå frukt passar bäst på sommaren.
Enligt makrobiotiken ska man undvika tropiska och sydfrukter (extremt-yin) i ett kallt klimat som Sverige. Citron och lime går bra som smaksättning. Svenskarna äter mest bananer i världen och konsumerar i genomsnitt 14 kilo per person och år. Bananer innehåller omkring 30 procent socker och bör ätas sparsamt.
Apelsiner tillhör de mest allergiframkallande livsmedlen och bör också undvikas. Det finns bättre källor för C-vitamin som nypon, svarta vinbär och persilja.
Apelsinjuice har en ännu mer extremt kylande effekt och passar inte till en hälsosam frukost i norden. Frukter som äpplen, plommon, körsbär och bär från
våra trakter passar bäst och innehåller mest antioxidanter av alla frukter. Blåbär med en varm sås gjord med rotstärkelsen kuzu, blir en balanserad efterätt.
Kuzun neutraliserar syran i frukten och bären. Kuzu har dessutom en
gynnsam effekt på hela matsmältningssystemet.
Ett exempel på en måltid
En misosoppa med grönsaker, wakamealg och kokosfett.
Strö på lite persilja till slut.
Blötlagt och kokt råris eller ett surdegsbröd på råg.
Lite rotgrönsaker (yang), gröna bladgrönsaker och broccoli (yin), som ångkokas eller stekts i kokosfett och smaksätts med tamari.
En proteinrätt med baljväxter eller animaliskt protein som ägg, fisk
eller fågel.
En grönsallad med syrade grönsaker (t ex surkål eller morötter)
och en dressing av olivolja, umeboshivinäger och citronsaft.
Ovanstående exempel visar en bra balans mellan fett, protein, kolhydrater och enzymer som ger en behaglig mättnadskänsla. Råris och hel säd innehåller huvudsakligen kolhydrater och behöver något fett och protein för att man ska känna sig nöjd. Enligt förståelsen om yin och yang är sädeskorn kompakta och hårda (yang). Grönsaker är mer vattniga och expanderade (yin). Baljväxter (bönor, linser och ärter) ger balanserat protein medan animaliskt protein är starkt yang. Det kräver alltså mer yin för att nå balans mellan yin och yang. En måltid med fisk, ägg, fågel och kött behöver alltså en större mängd bladgrönsaker, syrade grönsaker och sallad.
Känner man sig tung eller sömnig efter en måltid, bör man minska andelen säd och öka andelen fett och protein. Pröva gärna olika kombinationer och mängder för att få mer erfarenhet och större förståelse för de egna behoven. Det finns
ju inte bara ett rätt sätt att äta.
Det finns inga experter på makrobiotik, bara människor som står för sin synvinkel.
I verkligheten är det inte alls så komplicerat att sätta ihop en balanserad måltid. Det finns många sätt att skapa balans mellan yin ochyang.
Makrobiotikens skapare, George Ohsawa, ansåg redan på 1920-talet att den viktigaste principen i makrobiotiken var non credo (jag tror inte). Man ska inte tro på någonting utan man ska pröva och komma fram till egna slutsatser.
Med denna inställning kan man bättre förstå betydelsen av hur mat och livsstil påverkar hälsan. Det gäller att ha ett holistiskt tänkande, något som alla behöver. Det är ett underbart verktyg för att lära känna sig själv och världen.
Steven Acuff